Tänk att sessan varit hos oss 1 månad redan. Kan knappt tro det själv iblnad, har gått hur fort som helst.

Tänkte skriva en liten förlossningsberättelse:
Allt börjar redan på fredagen 11/12 hade grym huvudvärk hela dagen som inte ville släppa och inte hjälpte panodil heller. Så på lördagen 12/12 ringde jag till BB och fick komma in direkt för att kolla upp så det inte var havandeskapsförgiftning. Men allt var bra, pratade lite om igångsättning om inte huvudvärken släppte. Dom gjorde en undersökning och gjorde tappen irriterad, samt satte CTG. Sen var det bara till att åka hem, men skulle ringa dom igen om det inte blev bättre.
Gick hela söndagen med huvudvärk och ingenting hjälpte. På måndagen 14/12 så var jag jättetrött på att ha ont, så jag ringde in igen. Och jag fick komma in direkt igen. Kollade med CTG-kurva igen och det var bra denna gången med, lämnade urinprov med det visade inget denna gången heller. Dom gjorde en undersökning denna gången med och jag var öppen 1,5 cm. Tjoho, men det kunde jag vara länge sa dom, men dom irriterade tappen även denna gången och sa att ikväll så kommer du ha lite smått mensvärk, men det är vanligt efter en sådan "hjälp". Blev det inget eller huvudvärken släppte så bokade vi en ev igångsättning fredagen den 18/12!! Men jag hoppades jag skulle slippa det.

Kände inte så mycket skillnad på kvällen, men tog en promenad på 1 timme i -5 grader på kvällen. Mest för att hålla igång och fortsätta hoppas.

03,00 på tisdag morgon så vaknar jag som vanligt att jag är kissnödig, ska gå upp på toa, och ställer mig upp. Då går vattnet, går in på toa och gör det jag ska, sen ringer jag till BB, fick bara order om att gå och lägga mig och försöka sova. Men 03,30 börjar värkarna, 06,00 så ändrar värkarna form och blir kraftigare. Ringer in till BB vid 07,00 och säger att nu åker jag.

08,00 är vi inne på BB och kommer in till rummet vid 08,30. Sen går det fort, vid 11, blir lustgasen min bästa vän och får kvaddlar, gör skitont att få dom, men dom hjälpte verkligen. Vid 13,45 så sätter jag mig på förlossningspallen och 14,18 så är sessan hos oss. Skriker innan hela hon kommit ut. Rikitgt skönt och höra.

Ska erkänna att det gjorde ju självklart ont, men jag ska absolut göra om det om några år. Glömmer smärtan så fort sessan ligger i mina armar.