sitter här och föröker hjälpa till så gott det går. Inte alls kul, när ens kompisar har problem. Vill ju hjälpa men ibland vet man inte hur man ska göra!! Inte lätt, inte lätt. Blir så ledsen, man vill ju att alla sin kompisar ska må bra, men det är ju tyvärr inte så det är. Jag får försöka hålla humöret uppe för deras skull när det blir problem, för sen vet jag att dom gör detsamma för mig. Det vill jag kalla riktig vänskap, Vet inte vad jag skulle gjort utan mina vänner. Inte överlevt tror jag iaf.

Jag sådde några blommor en för varje vän
Jag tror det var fyra men särkildt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna det dog, på våren kom det åter men kvar endast tre stod
Så kom det mörka regnet med moln stora och grå
Och nästa gång jag fann dom så var dom bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Och då står en ensam blomma kvar
Du härdades i solen
Drunknade i regn
Men en sak är säker
Du är en riktig VÄN

Har lärt mig en sak, hur mycket ovänner man än är/blir är man riktiga vänner så övervinner man det.
Glöm aldrig berätta för era vänner att ni finns för dom och hur mycket dom betyder för er, det går snabbt och det värmer i hjärtat hos dom som får höra det.

Det som används alldeles förlite i vårt samhälle är uppskattning.
Avunssjuka ska man visa och ilska, men om man visar uppskattning så är man svag.

Det förstår jag inte alls, men klart man ska inte förstå allt

Vill bara säga en sista sak, ta vara på era vänner, det kan man aldrig få för många av. Om man sviker ett förtroende så har man till slut inga vänner kvar.